hurtigapia

ja så j-kla illa har det blivit. Känner mig verkligen som en korv! Satte på mig mina jeans idag och jag fick verkligen kämpa för att komma i dem och just i det ögonblicket kände jag mig som en korv! Det liksom bara bullade ut på sidorna och jag fick bilden av en tjock, fet lunchkorv framför mig. INte fan vill man se ut så?!

Nu förstår jag de som varit eller är överviktiga. Man tycker att det är konstigt när man ser en fet person och undrar då VARFÖR gör människan inte något åt problemet? Men nu förstår jag. Man kommer till en punkt då man liksom inte orkar bry sig fastän man är ledsen över hur man ser ut. Man saknar motivation och ju fler kilon som smyger sig på en desto jobbigare blir det. Man tänker; en till godis, eller en till kaka vad spelar det för roll?? Men dets pelar sjävklart roll.... Och jag är tyvärr en sådan person som äter när jag inte mår så bra och eftersom jag under en lång period haft det kämpigt är det nog tyvärr en orsak eller förklarimg till min viktökning.

Imorse grät jag igen.. Själv, inne i min stora garderob. _ Vad gör du där inne? frågade Jonas. -Vill vara lite ensam en stund sa jag tillbaka. Orkar inte tala om hur jag mår hela tiden. Jag vill inte att Jonas ska se mig ledsen. -Du är fin som du är Pia, jag äslkar dig oavsett du är smal eller tjock eller mittemallan säger han till mig. Men just nu spelar det ingen roll. Förstår inte hur han kan älska mig när jag själv inte gör det.

Undrar hur stor jag kommer bli innan jag tar tag i detta? Hur mycket till måste jag gå upp innan min sjuka hjärna fattar att jag måste göra något åt problemet??

Usch!