hurtigapia

Alexander och jag blev osams. Han ville ej gå till skolan för att han hade ont i huvudet. Kruxet är när Alex Alex säger så så vet jag inte riktigt om det är sant eller ej, för ibland kör han med det för han ej vill gå till skolan eller komma hem från skolan. Och när han väl kommer hem från skolan så är allt bra. Så jag brukar och var det även i morse lite hård med att ändå få iväg honom till skolan för att försöka och om det blir värre får han komma hem. Och jag sa även att om han var hemma så skulle det inte bli någon data eller tv för det är ju inte bra om man har ont i huvudet. Men då var jag ju världens sämsta mamma och jag trodde ju honom aldrig och han skulle minsann flytta härifrån för jag var så dum. Och så fällde han några fejktårar. Och allt detta plus att jag själv känner mig som ni vet lite nere gjorde att även jag började grina och det blev till ett gräl mellan mig och Alex. Inte alls trevligt...

Mitt i allt detta småkaos så ska jag bara hämat en sak till Alex och lämnar Alfred i Alexs säng och det skulle jag inte ha gjort... För han ramlar ju självklart ner och börjar gallskrika. Jag blir jätterädd och det gör ju inte heller saken bättre för Alfreds del, så han skriker ännu mer och även Alex börjar gråta. Ni kan tänka er hur det såg ut och lät! Och Alex och jag skriker på varandra och sen bara drar han och säger att han aldrig mer ska komma hem!

När Alfred och jag väl lugnat ner oss och det gick snabbt, för Alfred blev mest rädd av fallet,för som tur var ramlade han på en kudde som låg bredvid sängen! Så går jag ut i trappen och ner mot gatan för att leta efter Alexander, men han syns inte till. Självklart får jag jättedåligt samvete och försöker få tag på honom på skolan men ingen svarar. Minuten efter jag lagt på ringer Alexander själv och vill be om ursäkt och jag säger samma sak till honom. Sen hade vi världens bästa samtal i lugn och ro. Så vi kom överens om att han skulle försöka vara kvar i skolan och koncenterar sig på skolan och om det blev värre så får han självklart komma hem. Vi pratade också om det här att man bara får säga att man är sjuk när man är sjuk för annars kan det lätt bli fel. Det har vi visserligen pratat om förut men nu blev det i lugn och ro och jag hoppas att Alexander förstår att jag inte är en elak kärring som tvingar honom till skolan. *L' Det är inet lätt att vara mamma alla gånger!

Detta var min start på dagen. Hoppas din varit bättre! *s*

Kram på er!