hurtigapia

den inleddes ifjol, i maj och nu är det mars och det är fortfarande typ inget som hänt... Väntar fortfarande på ett datum från tingsrätten och om jag måste infinna mig där eller ej, eller om det räcker med mitt ombud eftersom jag måste ända ner till Skåne och Kristianstad.. Det är psykiskt jobbigt, mer än någon kan förstå och kanske en av de stora anledningarna till att jag inte mått/mår så bra till och från. Försöker leva i nuet, men det är svårt och jag vill lämna detta bakom mig och gå vidare men det är svårt när det drar ut på tiden. Bättre att ha den gjord oavsett vad utslaget blir känns det som.

Läste i tidningen idag om just underhållstöd  och det visar sig att det sedan 1995 har SJUNKIT och alltså ej följt eller anpassats till prisindex. 1995 var stödet 40% av basbeloppet idag är den siffran 35! SJUKT! Det betyder att den förälder som barnen bor hos ej får tillräckligt med ekonmiskt stöd och oftast drabbar det just kvinnor.

Hur det än blir så ska det bli skönt att få ett domslut på detta så vi båda kan gå vidare. Men blir det ett lyckligt slut för att jag får en dom på detta? Tror ej det... det beror nog på om det är jag eller X som vinner. Kanske blir det ännu värre, jag vet inte och det orkar jag inte tänka på nu. Önskar jag kunde säga att värre än det är nu kan det ju fan heller bli... MEN man vet aldrig. Lyckliga skillsmässor finns dom? Inte i mitt fall och tyvärr tror jag inte siffran är så hög. Men förhoppningsvis blir det någongång bättre. Det måste man nog intala sig. Någongång!