Jag vill säga TACK

till alla mina underbara vänner och då inkl det ju självklart mina syskon och mamma för ert stöd idag. Kändes så skönt att veta att ni tänkte på mig under förhandlingen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det som hände idag. Känns som jag inte riktigt hunnit smälta dagen och det beslut som vi kom fram till. Är det ett beslut jag är nöjd med? Både ja och nej...Men det kändes som om det fick räcka nu. Orkar inte kämpa mer och ville sätta att stop, och som alltid när det är förlikning så måste man ge och ta.

Nu känns det bara tomt. Men trycket mot bröstet och oroskänslan är borta. Det känns lite som jag kan lämna detta bakom mig och blicka framåt och acceptera att det blev som det blev pga fokus på barnen. Jag och Jonas har pratat om detta flera ggr och jag har även ventilerat mina tankar med Sanna så det är väl kanske därför det ändå känns ok fast jag på ett sätt blev pressad till detta. Vet att jag ej hade orkat med en överklagan om K hade förlorat. Att då fortsätta processen till nästa instans och kanske fortsätta ännu längre.

En sak som jag iallafall tycker är fel är att man glömmer bort sin "gamla" familj och bara fokuserar på den nya familjen. och var är varje vuxens ansvar till den gemensamma ekonomin? Ett ansvar kan ju inte bara ligga hos den ena i ett förhållande. Der hade varit intressant att få höra vad hovrätten hade för åsikter om det.

Det är tråkigt att det slutade på detta sätt. HAR JAG VUNNIT ELLER FÖRLORAT? vET EJ... FINNS DET NÅGON VINNARE I SÅDANA HÄR MÅL??

pUSS p

Kommentarer
Postat av: Smultron

jaa för jävligt... kommer aldrig förstå att nån kan glömma den gamla familj, helt plötsligt är den nya familj mycket viktigare... helt knas!

2009-08-14 @ 21:57:01
URL: http://finntrollochsmultron.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0